världens bästa pappa
Jag är en sån där torsk som grinar sönder, och lyssnar på lugn fin musik och grinar ännu mer.
Detta är en sån låt som jag borde ligga i timmar till och bara gråta och gråta.
När jag var yngre älskade jag denna låt. Jag hörde den aldrig ofta men när jag väl hörde den så var det hemma hos pappa. Jag tror jag minns att det var på en LP skiva han hade den. Och varje gång den spelades så dansade jag runt och runt på vardagsrums golvet, bara runt runt, sådär som bara jag när jag var liten kan.
Och varje gång jag hör den här låten så ler jag lite för mig själv. Det värmer liksom inom mig. Jag ser min pappas leende framför mig när jag dansar runt. Och det leendet kan inte göra någonting annat än att bara värma.
Men tiden gick och låten glömdes bort. Men när jag satt hemma hos pappa efter många år och kom på denna låt och att jag ville höra den. Men jag kunde inte minnas namnet. Men jag mindes så väl att det var en blomma på en äng, för det tyckte jag var så fint. Men pappa förstod precis vilket låt jag menade och satte på den. Även då log jag, men den här gången dansade jag inte runt på golvet.
Inte så långt efter gick min pappa bort, och den här låten blev ett självklart val för mig att ha på min pappas begravning. Jag hoppas att dom andra kände samma värme som jag känner av denna låt. För den är speciell, men kanske bara för min pappa och mig
Jag vet inte varför jag berättar det här. Ingenaning faktiskt. Kanske för det känns skönt i hjärtat, och kanske för att jag hoppas lite att pappa sitter där uppe och ler ner mot mig nu.
Detta är en sån låt som jag borde ligga i timmar till och bara gråta och gråta.
När jag var yngre älskade jag denna låt. Jag hörde den aldrig ofta men när jag väl hörde den så var det hemma hos pappa. Jag tror jag minns att det var på en LP skiva han hade den. Och varje gång den spelades så dansade jag runt och runt på vardagsrums golvet, bara runt runt, sådär som bara jag när jag var liten kan.
Och varje gång jag hör den här låten så ler jag lite för mig själv. Det värmer liksom inom mig. Jag ser min pappas leende framför mig när jag dansar runt. Och det leendet kan inte göra någonting annat än att bara värma.
Men tiden gick och låten glömdes bort. Men när jag satt hemma hos pappa efter många år och kom på denna låt och att jag ville höra den. Men jag kunde inte minnas namnet. Men jag mindes så väl att det var en blomma på en äng, för det tyckte jag var så fint. Men pappa förstod precis vilket låt jag menade och satte på den. Även då log jag, men den här gången dansade jag inte runt på golvet.
Inte så långt efter gick min pappa bort, och den här låten blev ett självklart val för mig att ha på min pappas begravning. Jag hoppas att dom andra kände samma värme som jag känner av denna låt. För den är speciell, men kanske bara för min pappa och mig
Jag vet inte varför jag berättar det här. Ingenaning faktiskt. Kanske för det känns skönt i hjärtat, och kanske för att jag hoppas lite att pappa sitter där uppe och ler ner mot mig nu.
Kommentarer
Trackback
