Dyslexi
Det är alltid skönt att ha en förklaring om varför man skriver som man gör och varför det kanske inte är så bara att läsa en bok. Det har många fördelar som att man slipper göra många saker i skolan, man får alltid extra hjälp om man vill ha det och all där till..
Men det är väldigt jobbigt också har jag kommit på nu på senare tid. Jag vet fortfarande inte om gammal stavas med två m eller inte.. Nu frågade jag min mamma och igår slog jag upp det på lexin. Det sätter sig aldrig, hur mycket jag än försöker så minns jag inte hur det stavas. När jag ska stava gamla så tänker jag på gamla stan skylten vid tunnelbanan och därför vet jag att det bara är ett m. Det är sånna knep man får ta till, som att aldrig stavas aldrig med två L och alltid svaras alltid med två L.
Så ni får stå ut med mina stavfel och särskrivningar, hoppas ni förstår vad jag försöker säga ändå :)
