Vad säger man, ångra aldrig någonting som en gång fått dig att le
I en jävligt svår tid i mitt liv så träffade jag dig. Och du drog mig bort från verkligheten och räddade min vardag. Du såg alltid det ingen såg, behövde jag dig så såg du det och kramade mig i timmar. Behövde jag tröst och ville bara gråta ut så var din famn alltid öppen. Jag behövde aldrig säga någonting, du förstod ändå.
Men tiden går och allting går vidare, och det är ingenting jag ångrar. Ingenting kunde bli bätte än att gå skilda vägar i livet.
Samtidigt som jag alltid kommer känna hat för han som sårade mig, han som jag kände sånt hat och illska för.
Så kommer jag aldrig känna någon som helst hat för han som räddade mig, han som visste allting om mig, han som alltid viskade i mitt öra att han älskade mig.
Medans mina tårar stömmar ner för kinderna sitter jag och garvar och tänker,
''jag vet någon som kommer få mens imorgon, jävla pms barn jag är''
