Tiden läker alla sår.. nästan alla sår

Kärleks problem hit och familje problem dit. Jag säger som Tessan, det känns som alla är ledsna just nu.
Men jag tröstade henne med att jag var hur glad som helst, och att hon skulle vara glad för mig.
Såklart är det aldrig roligt med ledsna vänner, men en sak jag vet är att, hur lång tid det än tar och hur ledsen man än kommer att vara och hur hopplöst det än känns så kommer det alltid att lösa sig och stärka en.

För när man väl varit nere i botten med det flesta saker. Så lär man sig att verkligen uppskatta när man mår bra. Så hur ont jag än haft det, hur många nätter jag än gråtit, så har det ju bara gjort mig starkare. 

Så sömnlösa nätter med tusen tårar är så jävla behövligt om man verkligen ska kunna känna riktig lycka någongång igen. Och det är jag riktigt bra på, när ''allting är som det ska''. Så känner jag mig lycklig.

Som jag skrev för någon månad sen:

Så tänker jag att jag har fan allting. Jag är så jävla lycklig.
Men så tänker jag längre och tänkte, jag har ju ingenting.
Jag har ingen skola att gå till
Jag har inget jobb
Jag har inga som helst mål att sträva efter, eller framtids planer.
Men jag har min familj som älskar mig, och underbara vänner.
Så vad som än händer, så kommer jag ändå att klara mig. Och det gör mig lycklig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0